Vänner
Folks tänkande skrämmer mig
Människor måste börja tänka med sina egna hjärnor och sluta bli infödda och intalade om vad som är rätt och fel. Jag har inte emot någon religion. Det jag har något emot är personer som inte respekterar andra folk och själva är så ensynta att de inte kan tänka sig att se ur någon annans synvinkel eller perspektiv. Jag håller inte med allt som står i Bibeln, i Quranen eller någon annan bok. Jag tror på Gud och Jesus och har en hel del synpunkter när det gäller religion. Om det inte "kvalificeras" för att vara kristen, so be it.
Många tänker så här "om Gud nu finns, varför gör han så att människor lider och låter så hemska saker att hända?". Innan man säger så bör man tänka efter och ta reda på fakta. Alla som tror på Gud har inte samma tankesätt eller tro. Några tror att Gud skapade världen och för att sedan låta människan hantera resten. Några tror att Gud alltid finns med oss och kan förändra saker. Sen finns det några som tror att Gud skapade Big Bang. Det finns många olika religioner med olika tro. För mig handlar livet om att kunna ha det jobbigt och själv ta sig upp ur hålet man ligger i. Jag tror inte att Gud ville ha en perfekt värld, det skulle i alla fall inte jag vilja. Om ingen skulle lida, om ingen skulle kämpa, hur ska man kunna vara glad? Hur skulle man kunna veta vad lycka är? Det är inte rättvist att många svälter till döds, men alla kan inte ha det bra, det fungerar bara inte så. Jag tror, att alla som lider i detta liv, kommer att belönas i nästa.
Anledningen till att jag inte tycker om religion är för att det bara skapar bråk. Stora som små. Om jag är kristen och säger något till en muslim som han eller hon tycker är fel blir det genast bråk, eller en muslim till en kristen. Innan du blir arg över vad den andra säger, öppna din hjärna, öppna dina ögon - vi är alla människor. Människor som kommer att ha olika åsikter oavsett. Det betyder inte att man ska börja bråka. Det bara pumpar av ilska och besvikelse när jag ser och hör att folk DÖMER annat folk efter religion. Om en muslim har gjort något illa mot mig, ska jag då döma ALLA muslimer? Om en hinduist har gjort något dumt mot mig, ska jag döma ALLA hinduister? ALDRIG! Jag är för mogen för det. Alla ni som gör så beter er som BARN - oavsett vilken ålder ni är i. MAN SKA SE PERSONER SOM PERSONER! At the end of the day så är vi alla lika. En av mina bästa kompisar är muslim. Jag ser honom inte som en muslim. Jag ser honom som en person jag älskar, oavsett om han skulle ha på sig ett korshalsband eller ett halsband med en måne och en stjärna.
Det jag skriver kan se starkt ut, men det här är sanningen. Låt mig ställa några frågor. Är du verkligen troende? Eller är du bara hjärntvättad från dagen du föddes? Är du verkligen kristen? Är du verkligen muslim? Eller har du bara inte fått chansen och den frihet en människa ska få av sina föräldrar eller andra i ditt umänge att kunna utforska vad DU SJÄLV verkligen tror på?
Kalla inte er själva riktigt religösa personer om ni ska leva med dubbelmoral. Det kanske känns som att jag går extra hårt mot muslimer och kristna, och det är därför det är två världsreligioner som jag hör mest om. Missuppfatta mig inte, jag varken dömer eller kritiserar någon religion. Alla får tro på vad de vill! Det jag kritiserar är hur människor reagerar, agerar och hanterar saker och ting efter religion. Jag har aldrig förstått folk som säger att de är superreligösa samtidigt som de inte äter gris men de dricker alkohol och super sig fulla. Folk som inte äter gris, jag förstår er till en viss del. Ni har blivit uppvuxna och tillsagda att det är ett smutsigt djur. Självklart blir man äcklad och väljer att ta avstånd ifrån det. Samtidigt tycker jag att man borde kunna flyga med sina egna vingar och SJÄLV inse vad man vill göra och inte göra.
För någon vecka sen var det en kille som la upp ett klipp på Whitney Houston och skrev att hon skulle vila i frid. Vilket jag tyckte var en fin gest. Den här killen är muslim, vilket INTE har någonting med saken att göra. Han är en person som ville hedra ett liv. Men, självklart ska det inte gå utan att en annan person ska skriva något olämpligt, om just religion. Det var tydligen "haram" att lyssna på hennes musik och han ville Allah (Gud) skulle straffa hennes själ. Denna diskussion spårade ut och jag FÖRSTOD VERKLGEN INTE vad den här människan ville få fram. Vad har det med religion att göra? VI ÄR MÄNNISKOR! Ska man inte kunna få hedra någons liv utan att det ska vara så här? Jag valde att kommentera detta:
"Jag blir så jävla arg när jag ser den här diskussionen. Är det här ett skämt? Detta har INGENTING med religion att göra. Det är en människa som har dött. Vissa väljer att skriva att hon ska vila i frid, vissa inte. Det är en fin gest. Jag citerar en man som jag har på min Facebook "Tror ni att ett status upplägg där man hyllar en legend utesluter ens medlidande för dom andra som dör? Fan, are you crazy? Jag ser inte någon skriva R.I.P till barnen i Afrika, VARJE DAG." Det enda han gör är att visa respekt. Det är sjukt att vissa människor inte kan förstå det. Om någon svarar denna kommentar genom ett argument som handlar om religion kommer jag INTE att svara, eftersom det INTE är relevant."
Efter min kommentar så tog personen som var emot inlägget bort mig från Facebook. Han tog bort mig pga min åsikt. Han tog bort mig pga att jag hade ett annat tankesätt än honom.
Efter min kommentar så tog personen som var emot inlägget bort mig från Facebook. Han tog bort mig pga min åsikt. Han tog bort mig pga att jag hade ett annat tankesätt än honom.
När vi är inne på ämnet "Whitney Houston" och hennes tragiska död vill jag tillägga en sak. Folk dör HELA tiden, överallt i världen. Många tror att man inte bryr sig att folk dör i Afrika, Asien osv. bara för att man hyllar en kändis liv som har dött. Vad fan är det för bullshit?! Som den där bilden "1 person dies and 1 million cry, millions die and no-one cry". Det är så jävla synd att folk dör överallt, det är en självklarhet. Men alla som postar den bilden, det dör ju barn hela tiden eller hur? Varför lägger ni inte upp en status VARJER DAG när ni säger "RIP ALLA SOM HAR DÖTT". När ska ni förstå att att hylla en persons liv, en legend, inte betyder att man inte bryr sig om annat folk. Om man vet vem personen är, om man har lyssnat på personens musik, SJÄLVKLART kommer man att skriva "vila i frid". Så, jag förstår verkligen inte vad folk tänker med ibland.
Jag kommer förmodligen fylla på detta inlägg då jag känner att jag har mer energi i mig och fler synpunkter. Jag hoppas att ingen känner sig förolämpad genom detta inlägg, men jag känner att jag behövde få ut mig det här. KOM IHÅG - JAG HAR INGET EMOT NÅGON RELIGION ELLER PERSONER SOM ÄR TROENDE! Jag har problem med folks tänkande!
Alla kränkande kommentarer kommer att tas bort, så if you're thinking about commenting something inaproperiet, I'm telling you now, you're wasting your time.
Alla kränkande kommentarer kommer att tas bort, så if you're thinking about commenting something inaproperiet, I'm telling you now, you're wasting your time.
Frihet och kärlek
"Frihet. Vad betyder det? Frihet att göra vad man vill när man vill utan att det går ut över någon annan. Om friheten endast sträcker sig så pass långt och om man isåfall dyrkar den och följer den så kräver den att man helt isolerar sig ifrån andra för att kunna uppfylla de kraven friheten ställer på en. Om de krav som måste följas, så existerar heller ingen frihet. Om man lever sitt egna liv och endas följer de impulser som livet ger en, så kommer man förr eller senare få möta konsekvenserna av sitt fria liv. Man kan också välja att fly från de konsekvenserna man skaffat sig. Men det gör att man nästan alltid måste vara på resande fot. Och om man ständigt flyr ifrån sina problem så är man ju heller aldrig riktigt fri.
Det som gör att vi orkar leva vidare, är inte vad vi själva behöver, utan vad vi kan ge till andra. Detta något kan inte vara någonting annat än kärlek. Kärlek till våra närstående, och till dem som har gett oss den friheten att vara den person som de gillar. Inte att man lever upp till deras krav, utan att de tycker om en trots de personliga brister friheten har gett oss. Men med den friheten följer också ett ansvar. Ett ansvar att inte såra de människor för sin egen frihets skull. Ett ansvar att ge dem den friheten de behöver för att vara den de vill vara. Ansvaret att ge dem de fria livet de har gett dig och som har gjort dig och som har gjort dig till den du är och du själv kan förändra."
One
Nära döden
Tolv år. Tolv år gammal och mager, ganska blyg och självfötroendet var väl sisådär. Jag har ett ord som kan beskriva hela händelsen: hjälplös.
Jag gick i 6:an på Brukets Skola, Örebro. Det var en torsdag kommer jag ihåg, jag hade precis klippt mig. Vädret var sådär skönt, du vet, när man precis kan skita i jackan och sätta på sig en tjocktröja. Våren var i trakterna. Efter lunchen, på rasten, gick jag ut och passade boll med en kompis. Jag är glad, jag skrattar. Mitt ansiktsuttryck och mina känslor skulle förvandlas till något helt annat inom loppet av bara några sekunder. I bakhuvudet känner jag att någon med bestämda steg är på väg fram till mig. Innan jag hinner reagera så känner jag hur två händer tar tag i min hals med ett fast grepp. Jag ser inte vem det är eftersom personen kom bakifrån. Jag kämpar emot, jag gör ALLT jag kan, men inget hjälper. Tillslut slänger han ner mig på marken och börjar trycka allt hårdare på min hals. Jag är hjälplös. Jag ser väldigt suddigt och kommer på vem personen är, jag kollar runt i bakgrunden på folket som står och glor, med tanken om att det var min sista syn. Jag både hör och ser lärare som står och gråter, men ingen vill hjälpa till. INGEN vill hjälpa till en pojke på 12 år som är nära döden. En pojke som är utmanövrerad av en annan pojke som väger minst 10 kilo mer. Jag kunde inte andas. Jag såg ljuset. Ett vitt ljus kom över mig och mitt sista anedtag var nära. Jag var bara några sekunder ifrån att dö, när en kompis kom rusande och knuffade bort attackeraren.
Någon bär mig in till skolsköterskan för att kolla hur jag mådde, samtidigt som personalen meddelade mina föräldrar om incidenten. Jag var i chocktillstånd och förstod riktigt inte vad som hade hänt. Jag hade fortfarande svårt att andas och stora märken på min hals. Mamma var helt hysterisk och kunde inte köra. Hennes kollega skjutsade oss till sjukhuset där vi mötte upp min pappa. De tog några foton och ställde frågor.
Dagen efter ringde det från NA som hade fått reda på vad som hade hänt. Det kändes som att telefonen ringde hela dagen. Jag var livrädd att gå tillbaka till skolan, men tvingade mig själv. Efter sportlovet gick jag tillbaka med en grop i halsen och en dålig känsla i magen. På 10 rasten gick vi ut på grusplanen för att lira fotboll. Samma kille kommer ner och skriker "MARCUS! NÄSTA GÅNG DÖDAR JAG DIG PÅ RIKTIGT!"
Jag är inte Usain Bolt, men det kändes som världsrekordtid. Jag sprang så fort jag kunde hem och ringde mamma. Hon kom hem, blev ursinnig på skolan för att de inte hanterade sitationen bra. Jag kände mig sjukt dåligt behandlad. Jag blev tvungen att stanna hemma från skolan eftersom de inte ville flytta bort honom. Jag, offret, fick stanna hemma.
Bilderna i mitt huvud tror jag aldrig kommer att gå bort, men de upprepas inte lika ofta. Det tog fyra år innan jag kunde berätta denna historia. Jag har suttit och berättat den för mina föräldrar, gråtandes. Det tog sex år innan jag kunde dela med mig av min historia, alltså, idag.
Jag kan inte läsa texten, det gör för ont.
Jag är evigt tacksam att jag lever.
Jag gick i 6:an på Brukets Skola, Örebro. Det var en torsdag kommer jag ihåg, jag hade precis klippt mig. Vädret var sådär skönt, du vet, när man precis kan skita i jackan och sätta på sig en tjocktröja. Våren var i trakterna. Efter lunchen, på rasten, gick jag ut och passade boll med en kompis. Jag är glad, jag skrattar. Mitt ansiktsuttryck och mina känslor skulle förvandlas till något helt annat inom loppet av bara några sekunder. I bakhuvudet känner jag att någon med bestämda steg är på väg fram till mig. Innan jag hinner reagera så känner jag hur två händer tar tag i min hals med ett fast grepp. Jag ser inte vem det är eftersom personen kom bakifrån. Jag kämpar emot, jag gör ALLT jag kan, men inget hjälper. Tillslut slänger han ner mig på marken och börjar trycka allt hårdare på min hals. Jag är hjälplös. Jag ser väldigt suddigt och kommer på vem personen är, jag kollar runt i bakgrunden på folket som står och glor, med tanken om att det var min sista syn. Jag både hör och ser lärare som står och gråter, men ingen vill hjälpa till. INGEN vill hjälpa till en pojke på 12 år som är nära döden. En pojke som är utmanövrerad av en annan pojke som väger minst 10 kilo mer. Jag kunde inte andas. Jag såg ljuset. Ett vitt ljus kom över mig och mitt sista anedtag var nära. Jag var bara några sekunder ifrån att dö, när en kompis kom rusande och knuffade bort attackeraren.
Någon bär mig in till skolsköterskan för att kolla hur jag mådde, samtidigt som personalen meddelade mina föräldrar om incidenten. Jag var i chocktillstånd och förstod riktigt inte vad som hade hänt. Jag hade fortfarande svårt att andas och stora märken på min hals. Mamma var helt hysterisk och kunde inte köra. Hennes kollega skjutsade oss till sjukhuset där vi mötte upp min pappa. De tog några foton och ställde frågor.
Dagen efter ringde det från NA som hade fått reda på vad som hade hänt. Det kändes som att telefonen ringde hela dagen. Jag var livrädd att gå tillbaka till skolan, men tvingade mig själv. Efter sportlovet gick jag tillbaka med en grop i halsen och en dålig känsla i magen. På 10 rasten gick vi ut på grusplanen för att lira fotboll. Samma kille kommer ner och skriker "MARCUS! NÄSTA GÅNG DÖDAR JAG DIG PÅ RIKTIGT!"
Jag är inte Usain Bolt, men det kändes som världsrekordtid. Jag sprang så fort jag kunde hem och ringde mamma. Hon kom hem, blev ursinnig på skolan för att de inte hanterade sitationen bra. Jag kände mig sjukt dåligt behandlad. Jag blev tvungen att stanna hemma från skolan eftersom de inte ville flytta bort honom. Jag, offret, fick stanna hemma.
Bilderna i mitt huvud tror jag aldrig kommer att gå bort, men de upprepas inte lika ofta. Det tog fyra år innan jag kunde berätta denna historia. Jag har suttit och berättat den för mina föräldrar, gråtandes. Det tog sex år innan jag kunde dela med mig av min historia, alltså, idag.
Jag kan inte läsa texten, det gör för ont.
Jag är evigt tacksam att jag lever.
FRÅGOR
1. Du verkar vara en upptagen kille, vad är det du håller på med om dagarna? Har du något jobb och vad jobbar du med?
Jag filmar, pluggar, är med vänner och min flickvän. Jag jobbar även med LR som säljare men eftersom jag fokuserar på mycket annat just nu så jag har inte så mycket tid för det.
2. Asap rocky? Real nigga? what u think?
Word to my mama sann, i fuxx wit A$AP mo' and mo' for each day, i aint gon lie!
3. Hur är du som människa?
Väldigt optimistisk och logisk. Jag gör alltid mitt bästa och hatar att förlora. En av de bästa känslorna för mig är att vinna och att mina vänner mår bra. Jag skämtar och driver mycket, om du tycker jag är rolig är inte något jag kan svara på, men förhoppningsvis tycker du det. Driven är jag och försöker ständigt utmana mig själv. Jag försöker bli en bättre skådespelare och komiker.
4. Varför lägger du upp videos överhuvudtaget? Är det för att få uppmärksamhet eller är det för att du gillar det?
ALLA som delar med sig något, det spelar ingen roll om det är videos, musik eller en Facebokok status, alla som gör det vill ha uppmärksamhet, det är logiskt. Självklart vill jag ha uppmärksamhet, man mår bra av det och det är också ett tecken, i alla fall för mig, att går i rätt riktning. Jag skulle aldrig vilja ha uppmärksamhet för något jag inte tycker om att göra. Jag gillar det jag gör, nej, jag ÄLSKAR det jag gör! Jag spelar in videos, redigerar dem och publicerar dem. Ibland får jag mer uppmärksamhet, ibland mindre. När jag får mindre så måste jag gå igenom vad som inte attraherade publiken och vad jag kan ändra på. När folk skriver till mig att jag gör ett bra jobb och att jag ska fortsätta blir jag oerhört glad! Alla fina ord ger mig extra motivation. Att folk kommer fram till mig på stan och hälsar, fast jag inte känner dem, gör mig varm innombords! Jag vill bli känd, och även om jag är långt ifrån det så känns det som att jag går rätt väg!
5. Hur skulle du beskriva dig själv?
Älskar att underhålla, försöker få folk på bättre humör, driven, omtänksam.
6. Umgås du mycket med Alice? Är ni tighta syskon? Förklara eran relation :)
Vi har en bra relation. Jag tror alla syskon har sina perioder, ibland är man mer med varandra och ibland inte så mycket. Det varierar.
7. Vad ska du göra efter studenten? Plugga? Jobba? VART TAR DU VÄGEN?!
Det jag fokuserar på nu är min skolgång och få in alla uppgifter till dess deadline. Efter gymnasiet vet jag inte riktigt vad jag vill göra. Allt från studera i Sverige, kanske något annat land till att åka till spännande platser jag inte har varit förut och uppleva andra kulturer. Enda sen jag var liten har jag alltid haft en baktanke om att bli skådespelare, en tanke som har utvecklats mer och mer på senare år. Men saker kan förändras. En dag kanske jag vaknar upp och har ett helt annat intresse.
Jag filmar, pluggar, är med vänner och min flickvän. Jag jobbar även med LR som säljare men eftersom jag fokuserar på mycket annat just nu så jag har inte så mycket tid för det.
2. Asap rocky? Real nigga? what u think?
Word to my mama sann, i fuxx wit A$AP mo' and mo' for each day, i aint gon lie!
3. Hur är du som människa?
Väldigt optimistisk och logisk. Jag gör alltid mitt bästa och hatar att förlora. En av de bästa känslorna för mig är att vinna och att mina vänner mår bra. Jag skämtar och driver mycket, om du tycker jag är rolig är inte något jag kan svara på, men förhoppningsvis tycker du det. Driven är jag och försöker ständigt utmana mig själv. Jag försöker bli en bättre skådespelare och komiker.
4. Varför lägger du upp videos överhuvudtaget? Är det för att få uppmärksamhet eller är det för att du gillar det?
ALLA som delar med sig något, det spelar ingen roll om det är videos, musik eller en Facebokok status, alla som gör det vill ha uppmärksamhet, det är logiskt. Självklart vill jag ha uppmärksamhet, man mår bra av det och det är också ett tecken, i alla fall för mig, att går i rätt riktning. Jag skulle aldrig vilja ha uppmärksamhet för något jag inte tycker om att göra. Jag gillar det jag gör, nej, jag ÄLSKAR det jag gör! Jag spelar in videos, redigerar dem och publicerar dem. Ibland får jag mer uppmärksamhet, ibland mindre. När jag får mindre så måste jag gå igenom vad som inte attraherade publiken och vad jag kan ändra på. När folk skriver till mig att jag gör ett bra jobb och att jag ska fortsätta blir jag oerhört glad! Alla fina ord ger mig extra motivation. Att folk kommer fram till mig på stan och hälsar, fast jag inte känner dem, gör mig varm innombords! Jag vill bli känd, och även om jag är långt ifrån det så känns det som att jag går rätt väg!
5. Hur skulle du beskriva dig själv?
Älskar att underhålla, försöker få folk på bättre humör, driven, omtänksam.
6. Umgås du mycket med Alice? Är ni tighta syskon? Förklara eran relation :)
Vi har en bra relation. Jag tror alla syskon har sina perioder, ibland är man mer med varandra och ibland inte så mycket. Det varierar.
7. Vad ska du göra efter studenten? Plugga? Jobba? VART TAR DU VÄGEN?!
Det jag fokuserar på nu är min skolgång och få in alla uppgifter till dess deadline. Efter gymnasiet vet jag inte riktigt vad jag vill göra. Allt från studera i Sverige, kanske något annat land till att åka till spännande platser jag inte har varit förut och uppleva andra kulturer. Enda sen jag var liten har jag alltid haft en baktanke om att bli skådespelare, en tanke som har utvecklats mer och mer på senare år. Men saker kan förändras. En dag kanske jag vaknar upp och har ett helt annat intresse.
Min första kärlek
"I met this girl when I was ten years old, and what I loved most, she had so much soul" är en Common referens från en av de bästa Hip Hop låtarna genom tiderna, I Used To Love H.E.R. Texten är väldigt passande, då jag också blev förälskad runt 10-12 årsåldern. Kärleken har bara ökat med åren.
F.C. Internazionale Milano - världens finaste klubb. Det går inte att förklara varför jag just fastnade för Inter, vilken situation jag tror att många äkta fotbollsfan känner igen sig i. Det finns bara ett starkt band mellan dig och klubben som inte går att beskriva.
Min första Intertröja köpte jag i Milano, om jag kommer ihåg rätt. Jag var liten och vet inte varför, men av någon anledning så köpte jag tröjan med trycket Angelo Peruzzi på ryggen, en gammal Inter målvakt. Han spelade bara en säsong för de blåsvarta, men det är irrelevant eftersom Inter är Inter och varje spelare som representerar klubben måste man stödja, det spelar ingen roll om det är vår snefotade Ghanan som inte kan pricka mål på en meters avstånd.
Matcherna mot Barcelona i de två semi finalerna är matcher jag aldrig kommer att glömma. Speciellt den andra matchen. Första matchen hade jag hopp, men när Pedro tryckte in 0-1 så kändes hopplöst, det kändes som att Barca skulle ta en enkel seger och allt man såg på Facebook var hur grymma Barcelona är som totalt spelade ut Inter. Dock fick man fortfarande höra massa skit om offside hit och dit. "Inter spelade inte fotbolll, de var för defensiva, jävla fegisar!" Men, vad hade man förväntat sig när ett lag som är underdogs dödar världens bästa lag? 3-1 stod det på resultatstavlan när matchen var slut. Jag var självklart glad men också chockad. Direkt efter matchen villa jag inte yttra mig någonting på Facebook eftersom jag var redan sjukt nervös för returmötet, i Barcelona. Det roliga är att majoriteten av de som kollar på fotboll (förutom vi Inter fans) skrev något i stil med "Det var tur/fusk. Barcelona kommer att krossa inter på hemma plan, det är lugnt".
Vad ska man göra i en situation när världens bästa lag MÅSTE spela den bästa matchen i sitt liv och väldigt offensivt för att vinna? Man MÅSTE spela defensivt. Det finns inget annat sätt att vinna. Det kallas inte att vara feg, det kallas för att göra allting i sin makt för att göra livet surt för sina motståndare och kämpa tills domaren blåser. Thiago Motta blir utvisad och då var det kört i mina ögon. Eto'o går ner och spelar vänsterback, vilken hjälte! Skulle Zlatan göra det om han var kvar i Inter? I mitt liv har jag aldrig varit lika nervös som den matchen. Om jag ska vara ärlig, när domaren blåste i pipan så kändes det redan som vi hade vunnit Champions League. För om man slår Barcelona, kan man slå vem som helst. Men självklart var Inter inte värdiga vinnare eftersom man gjorde allt man kunde för att slå Barca. Tydligen ska man spela tokoffensiv fotboll och få i sig 10 mål i baken, för att sedan få höra massa skit från Barca fans att inget lag kan slå dem.
Jag har aldrig varit så nervös som den andra matchen mot Barcelona. I finalen när vi krossade Bayern München med 2-0, båda målen gjorda av vår hjälte, Diego Milito, så tror jag att det var första gången i mitt liv jag grät - glädjetårar. Jag sprang ut och skrek. Minnet är vagt när det gäller vad jag egenltigen skrek. Jag antar att det var något i stil med "JAAAAA!! VAD FAN VILL NI NU? VI VANN?! WTF! VI VANN!! TRIPPELN!! HERREGUUUUUUD!!! PAZZA INTER!!! PAZZAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!"
När jag kom hem låg min mamma och sov, jag älskar henne väldigt mycket, men ingen skulle stoppa mig ifrån att fira detta ögonblick. Jag satte på "Pazza Inter Amala" och sjöng med min taskiga italienska. Jag sa alla ord fel och jag kunde inte bry mig mindre. Jag grät samtidigt. Känslorna var så oerhört starka. Jag blir nästan lite påtänd när jag ser och hör vår kapten, men sin klassiska frisyr som aldrig förändras, tar första tonen. Usher who? Man kan inget annat än att skratta åt Oba Oba som sitter som ett frågetecken och flinar. Kan det kanske vara ett hånflin åt Cannavaros horribla röst?
Vi lämnar Inters musikaliska sida och återgår till fotbollssnacket.
Den gången jag har skrikit som mest var i 3-2 vinsten mot Palermo. Leonardo var ny som tränare. Pazzini och Kharja satt på bänken som nya Interspelare. Under Leo's tid så visste man att det kanske behövdes tre eller fyra mål för att kunna vinna en match pga hans tokoffensiv och katastrofala taktik när det gäller försvarsspel. Det fanns absolut ingen struktor i laget. När den forne Palermo spelaren Noccerino tryckte dit 2-0 så började jag brinna. Jag var FÖRBANNAD! Glasögona kastades, halsduken slängdes och inte så trevliga ord kom ur min mun. Javier Pastore fick ett ypperligt läge i slutet av första halvleken att punktera matchen och göra 3-0. Det enda jag tänkte på var att slänga TV kontrollen i väggen och stänga in mig på mitt rum resten av dagen.
Leonardo kanske inte är världens bästa taktiker, men banne mig om han inte är den (en av de) bästa motivatorn som finns! I halvlek slängde han in Pazzini och Kharja. Saker började hetta till. Eto'o med en frispark och Milito med ett bra läge. Tillslut hände det! Kharja slår en passning till Pazzo som tar emot bollen felvänd, håller om sin försvarare, vänder och trycker dit 2-1! Mitt hopp tändes - men släcktes lika snabbt när Motta fäller Kasami och får straff emot sig. Det kändes som en pingis match. Allting gick fram och tillbaka. Julione räddade straffen och hoppas fanns där igen! När Pazzini nickade in 2-2 målet så undrar jag hur min röst kunde hålla. Det var helt sjukt! Att se våra spelare så glada, speciellt Pazzini i hans första match, gör mig så varm! Vår anfallare i världsklass med nr.7 på ryggen rivs ner och får straff med sig. Samuel Eto'o går fram och slår kyligt in 3-2. Slutsignalen gick jag var så otroligt LYCKLIG! Jag valde att skriva om den här matchen just därför det är ett tydligt exempel på 'PAZZA INTER'.
Tillsist vill jag dela med mig en av mina favoritsidor. SempreInter.com. Om du älskar Inter är denna sida obligatorisk. Även om du är neutral så borde du ta dig en titt på sidan för att se vilket arbete killarna gör! Allt det senaste inom klubben på en oerhörd snabb tid. Man får alla intervjuer, alla rykten, ALLT! Jag kan inte tacka nog för erat enorma jobb! Klicka HÄR för att komma till deras Facebook sida.
Min favoritspelare är Adriano. Min hjälte är Javier Zanetti. Mitt hopp är Joel Obi.
STYRKA
Att vara kär är inte världens bästa känsla. Att vara kär, och veta att personen man tycker om känner samma sak, det är världens bästa känsla, om du frågar mig. Kärlek gör inte ont, kärlek är inte dåligt. Att få sitt hjärta krossat av någon man tycker om, det är DET som gör ont, och det är till en början dåligt - men med tiden blir man starkare.
Vad innebär det att vara stark? Alla säger "du är stark, du klarar det" när man går igenom någonting. Jag tror att det är olika från person till person och situationen man befinner sig i. För mig är en stark människa någon som säger vad den tycker, gör som den vill och inte viker ner sig bara för någon annan tycker annorlunda. Någon som verkligen vågar omfamna sig själv. Det betyder inte att människan behöver vara snäll eller godhjärtad på något sätt. Det betyder att den människan är stark.
Att ta sig igenom en svår situation som man aldrig trodde var möjlig gör så att man får bättre självförtroende och bättre självkänsla, man får även mer erfarenhet, vilket är väldigt viktigt.
FRÅGOR
1. ha br0r vgd<3?
Hej! Jag sitter och svarar på de här frågorna. Vad gör du själv?
2. Vilken chips är din favorit?
Innan jag svarar på den här frågan måste jag förklara en sak, jag älskar chips. Det finns ingenting som är bättre. Godis, popcorn, choklad.. meh. Chips all day! Tänk dig en påse med en underbar smak och lite dipp till det. Vid sidan av har du en kall cola som du dricker. Efter du har njutit så avslutar du med en kopp te. Fyfan vad härligt! Grädde på moset.
För att återgå till frågan, mina standardchips är Cream Cheese. Jag blev kär i den första gången jag köpet påsen. Jag håller Hot Sweet Chili väldigt högt upp på listan också. Jag tycker om ALLA smaker, förutom Salt och Vinäger, den är VIDRIG! Sour Cream & Onion är en gammal klassiker som man njuta med oavsett väder. Vem har de godaste chipsen då? Lays.
3. Vad gillar du för musik och vem är din favoritartist?
Jag älskar Hip Hop. Då menar jag inte Lil Wayne, Drake, Soulja Boy, Rick Ross osv. Drake kan göra bra låtar, men det är inte min stil. Jag lyssnar mer på Old School. Anledningen till det är att många idag bara snackar skit, bara för att få pengar. Jag älskar Hip Hop för man kan få så mycket sagt på så många olika sätt, och sen låter det bra, om man gör det rätt alltså. Det finns personer som säger att de gillar artister som Soulja Boy, Wiz Khalifa osv. Man får tycka om vem man vill, jag har inte ett problem med det, men det jag vill veta är VARFÖR man tycker om de artisterna? Då jag ställer den enkla frågan "varför tycker du om den här musiken"? Så får man alltid samma svar, "men.. det låter bra" "öhh.. jag tycker om beatet". Gå in på en sida där de har lyrics och kolla på vad de personerna säger.. tycker du fortfarande det "låter bra"? Du gillar beatet, så därför tycker du om den här artisten. Like, really? Kom med konkreta argument och våga säga VARFÖR du tycker om den musiken.
Jag lyssnar också på RnB musik. Inte lika mycket som förut dock, men jag diggar fortfarande genren och en del låtar som görs.
Min favorit artsit är Common. Han är så otroligt grym lyriskt sätt och förmedlar sina låtar väldigt bra! Allt han pratar om är sanning. Han rappar om vad som händer i världen, hur det ser ut osv. Självklart gör han det inte på alla låtar. En artist behöver några låtar som de kan släppa loss och bara få vara vilda. Vilket han gör i låten "Sweet" från sitt nya album "The Dreamer, The Believer." Ibland kan jag tycka att han ska framhäva sin röst mer och kanske sänka beatet lite, men annars håller han absoluta världsklass. På senaste tiden har jag börjat lyssna mer och mer på Kendrick Lamar och Yelawolf. Två nya artister som är väldigt duktiga.
Tillslut vill jag tillägga att jag HATAR housemusik, vilket spelas ÖVERALLT! Ett bra exempel är den där låten "WTF". Hennes titel är min fråga.
4. Berätta hur du och Emina lärde känna varandra
To make a long story short: Hon la till mig på Facebook och jag tänkte "damn! who is this?" Så, jag frågade vem hon var och vi började prata. Hon gav mig en lame ursäkt och sa att det var "hennes kompis" som la till mig. MEEEN DET VAAAAAAAAAR JUUUUUU HEENNES KOMPIIISSSSSS!! Anyway.. vi träffades på stan och tog en fika. Någon vecka efter gick vi på bio, vi träffades några mer gånger och sen blev vi tillsammans. Simple as that.
5. Vad vill du göra efter gymnasiet?
Efter gymnasiet vet jag inte riktigt vad jag vill göra. Allt från att jobba, till att studera i Sverige, kanske något annat land, att åka till spännande platser jag inte har varit förut och uppleva andra kulturer.
6. Är du bisexuell?
Nej, det är jag inte. Har inget problem med folk som är det. Som Eminem sa: I don't care if you're black, white, straight, bisexual, gay, lesbian, short, tall, fat, skinny, rich or poor. If you're nice to me, I'll be nice to you. Simple as that.
7. Vad hände med din förra flickvän? Tog det lång tid innan du kände att du var över henne?
Personer har känslor, ibland förändras dom, ibland går de bort. Det var precis det som hände. Hon kände ingenting för mig längre. Sånt händer och det är inte mycket att göra åt saken. I början var jag förkrossad, vilket är normalt. När man har spenderat över två år med en person och älskar den så är det självklart att man är ledsen. Det blir dessutom en vana att alltid ha någon vid sin sida. Jag var hemma i flera veckor och grät. Jag kunde inte äta. Tiden passerade och när skolan började blev jag tvungen att gå dit. Det var bra för mig eftersom folk var runt omkring mig. Skolan gick skit och jag har fortfarande uppgifter som inte är inlämnade. Det är inte roligt att gå igenom någonting sånt, men det är viktigt. Det är bra att kunna känna en sån oerhörd smärta. För om en liknande situation skulle hända i framtiden så vet jag att det går över, att jag är stark och att jag kommer att klara mig. Jag vill inte att det ska hända, det jag säger är hypotetiskt.
Det var inte så att jag vaknade upp en morgon och alla mina känslor var borta för henne, självklart inte. Men jag kunde känna efter 1-2 månader att mina känslor inte var lika starka längre, och efter ytterliga en månad så var de nästan raderade. Vad jag inte kan göra är att prata för Er, bara för det här är min situation så betyder det inte att det kommer ta mindre tid för er eller längre tid. Men en sak jag har lärt mig, är att tiden läker såren, i alla fall i en situation som den här.
8. Hur många "IRRITERANDE SAKER" hade du tänkt att göra?
Tills jag inte kommer på mer saker, haha. Det jag har tänkt mig är att spela in filmer, både med Payback och kanske annat folk, för att sedan lägga ut det. Däremellan kommer det säkert komma in några "IRRITERANDE SAKER".
9. Varför är du alltid arg när du är framför kameran?
I de videor jag/vi har gjort så har det varit så att en person ska spela den "arga" rollen, och eftersom folk verkar gilla det så har det blivit så.
Hej! Jag sitter och svarar på de här frågorna. Vad gör du själv?
2. Vilken chips är din favorit?
Innan jag svarar på den här frågan måste jag förklara en sak, jag älskar chips. Det finns ingenting som är bättre. Godis, popcorn, choklad.. meh. Chips all day! Tänk dig en påse med en underbar smak och lite dipp till det. Vid sidan av har du en kall cola som du dricker. Efter du har njutit så avslutar du med en kopp te. Fyfan vad härligt! Grädde på moset.
För att återgå till frågan, mina standardchips är Cream Cheese. Jag blev kär i den första gången jag köpet påsen. Jag håller Hot Sweet Chili väldigt högt upp på listan också. Jag tycker om ALLA smaker, förutom Salt och Vinäger, den är VIDRIG! Sour Cream & Onion är en gammal klassiker som man njuta med oavsett väder. Vem har de godaste chipsen då? Lays.
3. Vad gillar du för musik och vem är din favoritartist?
Jag älskar Hip Hop. Då menar jag inte Lil Wayne, Drake, Soulja Boy, Rick Ross osv. Drake kan göra bra låtar, men det är inte min stil. Jag lyssnar mer på Old School. Anledningen till det är att många idag bara snackar skit, bara för att få pengar. Jag älskar Hip Hop för man kan få så mycket sagt på så många olika sätt, och sen låter det bra, om man gör det rätt alltså. Det finns personer som säger att de gillar artister som Soulja Boy, Wiz Khalifa osv. Man får tycka om vem man vill, jag har inte ett problem med det, men det jag vill veta är VARFÖR man tycker om de artisterna? Då jag ställer den enkla frågan "varför tycker du om den här musiken"? Så får man alltid samma svar, "men.. det låter bra" "öhh.. jag tycker om beatet". Gå in på en sida där de har lyrics och kolla på vad de personerna säger.. tycker du fortfarande det "låter bra"? Du gillar beatet, så därför tycker du om den här artisten. Like, really? Kom med konkreta argument och våga säga VARFÖR du tycker om den musiken.
Jag lyssnar också på RnB musik. Inte lika mycket som förut dock, men jag diggar fortfarande genren och en del låtar som görs.
Min favorit artsit är Common. Han är så otroligt grym lyriskt sätt och förmedlar sina låtar väldigt bra! Allt han pratar om är sanning. Han rappar om vad som händer i världen, hur det ser ut osv. Självklart gör han det inte på alla låtar. En artist behöver några låtar som de kan släppa loss och bara få vara vilda. Vilket han gör i låten "Sweet" från sitt nya album "The Dreamer, The Believer." Ibland kan jag tycka att han ska framhäva sin röst mer och kanske sänka beatet lite, men annars håller han absoluta världsklass. På senaste tiden har jag börjat lyssna mer och mer på Kendrick Lamar och Yelawolf. Två nya artister som är väldigt duktiga.
Tillslut vill jag tillägga att jag HATAR housemusik, vilket spelas ÖVERALLT! Ett bra exempel är den där låten "WTF". Hennes titel är min fråga.
4. Berätta hur du och Emina lärde känna varandra
To make a long story short: Hon la till mig på Facebook och jag tänkte "damn! who is this?" Så, jag frågade vem hon var och vi började prata. Hon gav mig en lame ursäkt och sa att det var "hennes kompis" som la till mig. MEEEN DET VAAAAAAAAAR JUUUUUU HEENNES KOMPIIISSSSSS!! Anyway.. vi träffades på stan och tog en fika. Någon vecka efter gick vi på bio, vi träffades några mer gånger och sen blev vi tillsammans. Simple as that.
5. Vad vill du göra efter gymnasiet?
Efter gymnasiet vet jag inte riktigt vad jag vill göra. Allt från att jobba, till att studera i Sverige, kanske något annat land, att åka till spännande platser jag inte har varit förut och uppleva andra kulturer.
6. Är du bisexuell?
Nej, det är jag inte. Har inget problem med folk som är det. Som Eminem sa: I don't care if you're black, white, straight, bisexual, gay, lesbian, short, tall, fat, skinny, rich or poor. If you're nice to me, I'll be nice to you. Simple as that.
7. Vad hände med din förra flickvän? Tog det lång tid innan du kände att du var över henne?
Personer har känslor, ibland förändras dom, ibland går de bort. Det var precis det som hände. Hon kände ingenting för mig längre. Sånt händer och det är inte mycket att göra åt saken. I början var jag förkrossad, vilket är normalt. När man har spenderat över två år med en person och älskar den så är det självklart att man är ledsen. Det blir dessutom en vana att alltid ha någon vid sin sida. Jag var hemma i flera veckor och grät. Jag kunde inte äta. Tiden passerade och när skolan började blev jag tvungen att gå dit. Det var bra för mig eftersom folk var runt omkring mig. Skolan gick skit och jag har fortfarande uppgifter som inte är inlämnade. Det är inte roligt att gå igenom någonting sånt, men det är viktigt. Det är bra att kunna känna en sån oerhörd smärta. För om en liknande situation skulle hända i framtiden så vet jag att det går över, att jag är stark och att jag kommer att klara mig. Jag vill inte att det ska hända, det jag säger är hypotetiskt.
Det var inte så att jag vaknade upp en morgon och alla mina känslor var borta för henne, självklart inte. Men jag kunde känna efter 1-2 månader att mina känslor inte var lika starka längre, och efter ytterliga en månad så var de nästan raderade. Vad jag inte kan göra är att prata för Er, bara för det här är min situation så betyder det inte att det kommer ta mindre tid för er eller längre tid. Men en sak jag har lärt mig, är att tiden läker såren, i alla fall i en situation som den här.
8. Hur många "IRRITERANDE SAKER" hade du tänkt att göra?
Tills jag inte kommer på mer saker, haha. Det jag har tänkt mig är att spela in filmer, både med Payback och kanske annat folk, för att sedan lägga ut det. Däremellan kommer det säkert komma in några "IRRITERANDE SAKER".
9. Varför är du alltid arg när du är framför kameran?
I de videor jag/vi har gjort så har det varit så att en person ska spela den "arga" rollen, och eftersom folk verkar gilla det så har det blivit så.
SÅRAD OCH VÄNSKAP
Vad gör man när man har blivit sårad om och om igen för ingen anledning? Det enda jag vill ha är svar. Å andra sidan så vill jag lägga det bakom mig, men det är svårt eftersom jag har så mycket ilska och energi i kroppen som måste ut. Hur kan man leka med en persons känslor och inte bry sig det minsta?
Om någon sårar dig, du känner dig förstörd och vill gråta, gråt. Var ledsen, det är okej. Hur kan man veta vad lycka är om man aldrig har varit ledsen? Man behöver alla känslor för att fungera. Det betyder inte att att det var rätt att du blev sårad, men alla blir det förr eller senare och då måste man veta hur man ska hantera situationen.
Det är lättare sagt, i detta fall skrivet, än gjort. Det kommer vara stunder där du bara vill ge upp, det är normalt. Det viktiga är att försöka vara omkring folk för att tänka på andra saker. Om du har bra vänner, ta vara på dem, för bra vänner är essentiellt när du går igenom någonting hemskt.
Ta vara på dina vänner.
Flamur, tack för att du kom till mig utan att tveka när jag mådde dåligt, och tack för alla andra gånger du har funnits där!
Det finns självklart mer personer jag tycker om som jag inte har nämnt, ni vet vilka ni är, tack!
Om någon sårar dig, du känner dig förstörd och vill gråta, gråt. Var ledsen, det är okej. Hur kan man veta vad lycka är om man aldrig har varit ledsen? Man behöver alla känslor för att fungera. Det betyder inte att att det var rätt att du blev sårad, men alla blir det förr eller senare och då måste man veta hur man ska hantera situationen.
Det finns inte så mycket att göra än att acceptera det, vara ledsen och försöka att gå vidare. För tiden läker, även om det är en klyche så är det sant.
Det är lättare sagt, i detta fall skrivet, än gjort. Det kommer vara stunder där du bara vill ge upp, det är normalt. Det viktiga är att försöka vara omkring folk för att tänka på andra saker. Om du har bra vänner, ta vara på dem, för bra vänner är essentiellt när du går igenom någonting hemskt.
Jag älskar mina vänner som har hjälpt mig och stöttat mig i de svåraste situationerna.
Man kan inte välja den familjen man är född i - men man kan välja en annan typ av familj, dvs vänner. Det sa Salas till mig, och han har alldeles rätt. För mig är vänskap väldigt dyrt, fast det inte kostar pengar.
Det som har sårat mig vill jag säga tack till, för att jag har blivit en starkare person! Men, jag vill även tillägga ett stort FUCK YOU!
Ta vara på dina vänner.
Flamur, tack för att du kom till mig utan att tveka när jag mådde dåligt, och tack för alla andra gånger du har funnits där!
Ramin, Em & Salas - Jag har svårt att se mig ett liv utan någon av er. Ni betyder oerhört mycket för mig.
Emina, du är underbar!
Det finns självklart mer personer jag tycker om som jag inte har nämnt, ni vet vilka ni är, tack!
Hur mådde jag egentligen?
Det här inlägget kommer troligen bli det svåraste jag någonsin har skrivit.
Många kanske har undrat, många kanske har snackat, jag vet inte, men sanningen om mig kommer fram här och nu. Jag har en sjukdom som heter post traumatic stress disorder (Posttraumatiskt stressyndrom).
Jag sparar er några minuter och kopierar från Wikipedia vad det innebär. Det är en form av ångeststörning som kan uppkomma efter ett trauma, i synnerhet sådana som innefattat dödshot eller varit katastrofartade. PTSD kännetecknas av en hög ångest- och stressnivå som uppkommer inom ett halvår efter traumat
Varför jag har PTSD vill jag inte gå in på nu. Jag har haft det i drygt 5 år och jag har mina bra perioder och mina dåliga. När det var som värst så var jag väldigt farlig. Ingenting kunde stoppa mig när jag blev arg. Jag tog sönder väggar, föremål och skapade inget mer än problem. Jag kan få flashbacks av en händelse som gör mig helt konstig, jag får det nästan aldrig längre, vilket är väldigt positivt, men när det hände såg jag bara svart. Känslorna för alla andra försvann och alla var bara hinder i min väg som inte betydde något för mig. Även fast min hjärna inte kunde registrera allting så visste jag vad rätt och fel var, och just därför har jag aldrig skadat min familj på ett fysiskt sätt.
Jag har legat på golvet och skrikit, bankat mitt huvud på det hårda underlaget, samt legat och skakat. Jag har gått ut i spöregn för att stå där helt still i en längre period, av vilken anledning? Själv så minns jag inte. Medan jag låg där på golvet och betedde mig som en annan människa, försökte mina föräldrar få med mig in i bilden för att köra mig till psyket. Jag var så arg! Jag kände hur jag bara kokade av ilska. Kl var 01.00 eller något i den stilen och det tog minst 1 timma tills jag fick träffa läkaren, som gav mig ett sömnpiller, sen fick jag åka hem.
Jag har blivit skickat fram och tillbaka till olika psykologer. Efter tre år, var det äntligen någon som kunde hjälpa mig. Vi pratade i 1 timma en dag i veckan. Efter hon hade diagnoserat mig fick jag även se en annan läkare som gjorde olika prov. Mediciner fick jag som jag skulle ta varje morgon och kväll. Tack vare de här tabletterna gick jag upp ca 12 kg på väldigt kort tid, vilket kanske många av er som känner mig märkte.
Att må bättre var min högsta prioritet så därför gick jag inte till skolan på en längre tid. Jag var rädd för att jag skulle skada någon.
Jag fick nog, jag vill må bra, ville inte gå upp i vikt mer. Jag bestämde mig för att skit i medicinen ett tag, vilket jag aldrig skulle ha gjort. Jag sa inte till mina föräldrar, min psykolog, min läkare, min dåvarande flickvän, eller några av mina kompisar, inte för att några av mina kompisar visste så mycket av situationen. Det kändes väl helt okej de två första dagarna, men sen en natt kunde jag inte sova. Jag kände INGENTING! Mina känslor var borta och jag blev så otroligt rädd. Jag försökte känna hur det kändes att älska någon, hur det kändes att vara glad, att vara ledsen, men jag kände INGENTING. Jag berättade för mina föräldrar och de sa genast till mig att äta medicinen igen, så jag gjorde det.
Nu tar jag inga mediciner längre och mitt liv är bra. Jag hoppas att det fortsätter så för jag vill inte gå tillbaka till samma svarta hål, och det kommer heller inte hända!
Jag skulle kunna skriva i 5 timmar till, men jag vill bara ge er en blick och summering av hur mitt liv har sett ut de senaste åren
Jag vill tacka alla personer som var aktiva och gjorde så jag mådde bättre, ni vet vilka ni är. Utan er skulle jag aldrig ha klarat det här. Och tack för ni orkade med mig!
Tro, hopp och kärlek
När jag är ledsen, ber jag, när någon jag känner är ledsen, ber jag. Jag tror att Gud alltid kan höra oss, vad vi än gör, han kan alltid se oss, men när jag ber så känns det djupare, man pratar med Gud istället för att han hör våra tankar när vi inte försöker kommunicera med honom.
Jag är kristen, jag tror på Gud, vilket ni har förstått vid det här laget. Dock håller jag inte med om allting som står i bibeln, eller hur spända folk ska vara när det gäller sin religion om man skämtar om något. Jag tycker man ska få skämta om det. Jag är säker på att Gud och Jesus har ett sinne för humor.
En av sakerna jag inte håller med om är kyrkan. Kyrkan ska vara ett ställe man kan samlas på, umgås, prata, be tillsammns och ha roligt. Nu förtiden är kyrkan som ett bibliotek. Man måste vara väldigt tyst och man måste vara "extra försiktig" för man är i kyrkan. Varför ska man vara försiktigt? Gud hör dig hela tiden och vet alltid vad du gör, så varför ska man vara rädd för att säga någonting. Gud lever inte i kyrkan. Som Eddie Griffin sa "God doesn't live in church. They say the body is the temple, I'm walking in church right now".
Jag kan inte sitta och skriva ner anledningar varför jag tror på Gud som att det var ett prov. Jag känner ett starkt band inom mig. Vissa känner det, vissa känner det inte. Jag tänker inte ändra min syn bara för någon säger åt mig, och jag tänker aldrig försöka övertala en människa om vad eller vem den ska tro på eftersom alla känner olika och jag respekterar det.
De som lider kommer att bli belönade. Alla mår inte bra, men gör ditt liv till det bästa för annars kommer du att ångra det. Det är ganska uppenbart.
One
6 frågor
1. Har du några framtidsplaner?
Det jag fokuserar på nu är min skolgång och få in alla uppgifter till dess deadline. Efter gymnasiet vet jag inte riktigt vad jag vill göra. Allt från studera i Sverige, kanske något annat land till att åka till spännande platser jag inte har varit förut och uppleva andra kulturer.
2. Vad vill du bli i framtiden?
En fråga som är väldigt bred. Enda sen jag var liten har jag alltid haft en baktanke om att bli skådespelare, en tanke som har utvecklats mer och mer på senare år. Men saker kan förändras. En dag kanske jag vaknar upp och har ett helt annat intresse.
3. Vilket ämne är du vassast på i skolan?
Engelska har alltid varit mitt favoritämne och även mitt starkaste. Sen tycker jag om ämnen där man får tycka till själv och reflektera mycket om sina egna åsikter.
4. I vilket land vill du bo i framtiden?
Just nu, England.
5. Är du kommunist/vänster?
Jag har många åsikter om vad som rätt och fel, men ändå så försöker jag hålla mig borta från politiken så mycket som det går. Anledningen är den att det finns inget parti som bara har bra punkter och det finns även inget parti som bara har dålig punkter. Jag har sett hur politik kan knäcka människor och hur jobbigt det kan vara. Även om jag inte är politiskt aktiv så om jag behövde välja sida skulle jag välja åt det röda hållet. On the side note, Vänsterpartiet ät inte kommunister, om du trodde det har du fått fel bild, du har fått den bilden som framstår i media, och vi alla vet hur mycket de överdriver.
6. Vilka är medlemmar i Payback och hur startades allt?
Om ni inte vet vad Payback Entertainment är, så föreslår jag att ni går in och kollar: PAYBACK ENTERTAINMENT
För att återgå till frågan, medlemmarna är jag, Salas Panther, Felix Bongo, Arvid Jansson, Hussein Kemal, Ramin Arushanyan Khoshchin och Amed Sharif. Payback har funnits sen 2009 men ganska inofficiellt. Hur allting började? Det är klassificerat så här långt.
Respekt - Vad innebär det?
Tänk att man kan må bra, ingenting är fel, sen helt plötsligt vänder allting. Att man ser en persons riktiga färger efter en lång tid kan vara smärtsamt. Själv förstår jag inte den enorma respektlösheten som har visas gentemot mig.
Jag kan skriva här och nu att jag inte är en falsk människa. Det är sanningen, och om du vill tro på den eller inte är upp till dig. Jag är så ärlig som det bara går och om du inte gillar mig för den jag är, fine, your loss.
One
Jag kan skriva här och nu att jag inte är en falsk människa. Det är sanningen, och om du vill tro på den eller inte är upp till dig. Jag är så ärlig som det bara går och om du inte gillar mig för den jag är, fine, your loss.
Det kan vara svårt att veta vem man ska lita på, vem man kan vara trygg med, men det betyder inte att man inte ska försöka, för när man hittar rätt så är det värt det. På en skala 1-10 så har jag varit nere på en 1:a när det gäller humör, jag har blivit trampad på, för att sedan fått reda på värre saker. Bomben slog ner när jag upplevde situationen själv. Som jag skrev ovanför, jag förstår inte varför jag blev behandlad som skit när det ska vara tvärtom.
Man kan tycka det är ironiskt, när folk som har sagt "jag kommer alltid att finnas där" etc. bara går förbi en som att man inte existerar. Själv kan jag förstå många saker, och jag har försökt klura ut varför, och har svårt att komma på svar. Personer som gör så är smuts, äckeln. Personer jag aldrig skulle kalla för så hårda ord förtjänar dem idag.
Vad är respekt? Är det när en person säger åt dig att göra någonting och man är för rädd för att säga nej, så man gör det i alla fall utav "repsekt"? Fel. Det är rädsla, vilket är motsatsen till respekt. Är respekt att skita i ens känslor om och om igen tills personen når botten? Nej. I mitt fall trodde jag att botten var nådd. Nu kan jag ärligt säga med ett léende på läpparna, jag har klarat mig ur en situation jag inte trodde var möjlig och jag är en stark person.
Nästa gång ni kallar folk för falska människor - tänk på vad ni själv har gjort. Jag själv hittar inga fel hittills, det menas inte att jag är felfri, men jag skulle aldrig skada en person på det sättet jag har blivit utsatt för.
One
